Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§b i«’ m
kinder lågade iock af hopp och luktan,
sammanblandade. — Hon såg 6ig om, såg hit, såg
dit, horde ickè, hvad man sade, svarade confost;
— men tiden gick framåt, och ändå syntes —
ingen Axel, ingen Theodörf — Rosina drog andafr,
nien förundrades. — Men just i dag, till råga på
allt annat, var Albert, den goda, älskande Albert,
nier ätt vanligt enträgen och besvärlig, ja, nästan
hvad man kunde kalla efterhängsen; åtminstone
tyckte Rosina så, ty hehnes jcmna tankspriddhet
och frånvaro åf alla sinnen gjorde det for
henne omöjligt att hvarken höra eller svara mej
sans ochf förnuft, utatt hon hade helst önskat att
få va*ra i fred för alla tilltal;1 men, att stadna
hemma, under föreglfvande af illamående, det
hade hon föresatt sig att aldrig mer göra^ hon
liåde nog blifvit straffad derför. Nn hade hon <
ingen högre önskan, än att få gå i ro, gång npp,
gång ned; men det var alldeles omöjligt. Tante
Julie, som annars var så ovanligt litet pratsrro,
hade hela denna morgon slagit upp sitt
språklåda om än ett, än ett annat. Stephanie hade
o-taliga gånger snattrat omkring Rosina. Notarien
Algernon hade redan sagt henne sju fadda
complimenter på morgonqvisten, åtta satiriska
dumheter om hrunnssällskapet, och femton
skrytsamma saker om ^ig sjelf. — Hofrättsrådimian hade
både frågat och berättat; — Oncle Jtfan Jacques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
