Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boden så rakt i himmelen, att ban icke såg, hva&
sbm försiggick på jorden, och således icke mark«
te, att en otäck grå pudel, tillhörig en herre
från Vestervik, sprang honom i rågen, på hvilken
han äfven stupade omkull med all den fart, ent
så liten person kan få. Då kom han utaf sig*
och Rosina slapp mera sådant. Men na kom ea
annan plåga, nämligen Albert. Han var visst
Ro-sinas granne vid bordet; men då vågade han al*
drig tala om sin kärlek, ty hans fina, blonda hy
skulle då genast öfvergått i ett sqvallrande gris«
delint, och dertill hade han ingen hog, hvarken,
för sin egen eller Rosinas skull, på hvilken alltid
några dussin manliga och qvinnliga blickar voro
fästa. Men nu vandrade ju Rosina alldeles en«
sam, sedan Boden, till mångens innerliga förno«
jclse, slutat sin revue nocturne med en: peruque
för fot! Först skämtade Albert litet öfver den
händelsen; men Rosina var i dag otillgänglig för
allt skämt. Sedan började han tala om sig och
sin kärlek, började bedja och föreställa, sade sig
blifva galen, villja skjuta ihjäl sig, och 6nd vet
icke hvad, om Rosina fortfore i sitt vägrande. Hon
bara teg; slutligen sade hon: ”Kära, goda, bästa
Albert, — plåga mig inte i dag! Inte ar detäm«
ne att tala om här, på stora brnnnsgången. Nar
vi komma hem en gång, skall jag bevisa dig,
hn-t\x illa vi passa tillsamman, huru olyckliga vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
