Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dor häftigt och sjönk äter ned i vagnen — Ipke
hannes broder! Hvad ar han dä? Då älskar han
henne, ty endast en broder kande så följa henne,
ntan att älska henne.
— Nå ja, — svarade Axel stilla — om han det
Sa gör! En älskvärd qvinna kan älskas af många;
men, om hon förtjenar denna hyllning, så älskar
hon dock endast ett af de många.
De sista orden utsade Axel med värma, och
Theodor var tyst några ögonblick.
— Och om han nu vore denna enda! —
utropade han med vild smärta, och ögonen gnistrande
af harm och svartsjuka.
— Var stilla, Theodor! — bad Axel — Jaghar
någon ahledning att tro, det Rosina aldrig besvarat
aln unga cousins kärlek, och att hennes hjertami
hända är — alldeles fritt kanske.
— Nej, mitt är det! — utbrast Theodor med
yttersta passion — Mitt skall det blifva, eller
far-täl da hela verld, du gröna jord, du blåa himmel!
Varväl!
Stilla dig, Theodor! — bad Axel — Sätt dins
sköna, goda lefnadsreglor, dina dygdelagar i
verkställighet! Sök att bemanna dig med köld och
mod och lagn att bära äfven en motgång! Tro
mig, förr möter dig ingen medgång i lifvet!
Jag vill försöka att lida allt, trotsa allt, bära
hvarje motgång som en man, —■ svarade Theo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
