Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dor%tned lågande. blick r— blott icke iden, att Ra-’
nna skulle föredraga mig en annan. Blott icke
den!
— Ja, för att da icke aktade någon annan i det«
ta ögonblick, — svardde Axfel — det är hela
orsaken. Men konsten är att stå de’svåra prof ven;
de lätta gifva ingeåi ära.
— O, det var länge sedan jag tog afsked af
hoppet om ära! genmllte Theodot dystert — Men
kärlek! Kärlek till henne, genkärlek af henne, se
der mitt lifs enda mål* enda Ijnspdnkt!
— Ån om hon plötsligt dog? — frågade Axel.
— Gerna! — svarade Theodör — Då följde jag
henne.
■ ;— Än om hon — började Axel; men han
vågade icke fortsätta: om hon älskade mig, utan ändra*
de meningen och såde — än om hou af pligtoeh
åtskilliga omständigheter hade sett sig tvungen att
lofva sin hand och sitt hjerta åt Albert?
— Då bure jag bort henne på mitta armar mid^
för Alhert, midt för en hel verid! — genmälio.
Theodor bestämdt.
- —• Du talar om omöjligheter; — svarade Axel
—- du talar om dem, som audra raenniskor tala om
små lifvets angelägenheter. Just derföre är du så
olik aridra menniskor, men icke emedan dn viil.
det rätta, det goda, det sanna, ty det |r mingen,
som det vill, men få, som kunna det göra; derföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
