Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roen ¿ej, jág vill icke siga’ hvad, ty då skulle ñi
’latiste kalla Íionoín for irienedare och bedragare
och’ dylikt; meii ingen,Ingen får tala ett ondt ord
oib ’rain Gudmünd, eller tanka ondt oro horiom,
~ty, när Tian hfvade\ när hañ5^or,i det ógonbliúket,
Va.ämnade han hálía*sin éd — roen fiatí äricke
“stark! Det är kaiiske hanfe eiuta fel.
Mennískor-ná och förhållandena böja honom eftér sig. Men
^an är god! O, hari är en ängel!
f Óch åfveigaf er ändå, arma Margaréta! —
~¿ade Axel med djúp känsla. i
— Ja, det gjorde han; — svarade hoh — mén
lian måste det. Den ríka, den nya, den lyckliga,
hon ville dét. Han máste„ Han sade mig dét
sjelf, och jfag tackade honom äfveri för det. Men
jag gråt — grät, som aldrig någon gråtit förr —
och da hängde han denna lilla halsduk oro mina
axlar, för att akta min kläd ning, söm då var hy.
Det var denneit’ Jag vill aldrig hafva någon
annan, ty den bar jag, när han tog afsked af mig
sista gången. Det var hårdt!!! O,’ rain Gud, att
.man kan öfverlefva somligt!
Hon gick ett steg närmare Axel, i hvars alla
drag hon läste det djupåste, det innérligaste
deltagande.
— Vet ni, — fortfor honsagtare — han baren
literi roedaillon med mitt hår uti om sihhals. Den
hade jag en gång i en Ijuf stund bundit dit ined
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
