Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le utföre och vände sina steg till en enslig,
obebodd och öde staga, nära vid sjöstranden.
Rosina förlorade slutligen nästan allt medvetande och
vaknade först till sans, d& Theodor, med ett
en-da slag, stötte upp den lasta dörren till stugan
och nedsatte sin dyrbara börda på en gammal
bänk i den ödsliga, af intet menskligt väsende
bebodda kojan.
Rosina grät häftigt.
— Theodor! — sade hon, förbittrad — P&
detta sätt kan jag åtminstone aldrig älska dig och
skall aldrig göra det. Du liar skrämt mig ¿¿i, att,
slipper jag bara ifrån dig nq, så vill jag aldrig
mer se dig, och ångrar hvart ögonblick, som min
enfaldighet narrat mig att lyda mitt goda hjert^
och möta dig med vänskap qch förtroende. Kom
mig icke ett steg närmare, Theodor! — eller jajj
stryper mig med denna balsduk. Da skall se, att
äfven hos den förolämpade qvinnan finnes mod och
Iraft.
Theodor 8tod med korslagda armar framför*
henne. Rosina höll hårdt i halsduken och sig
på Theodor med stora, öppna ögon och förtviflans
beslutsamhet.
— Jag vill dig intet opdt, — sade han —
frukta mig icke! Jag ser, hvad du tror; men du
misskänner mig! Lofva blott . att älska mig, att
blif-va min min maka, — och jag släpper dig ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
