Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende. Hon kände det, emedan det var »S. Hon
skyndade na långt bort i en mörk, skuggig vrå af
trädgården, kastade sig ned på jorden, gömde sitt
tårfulla anlete i sina händer och började bedja:
Oode Gud, förlåt min uselhet! Gud, träd
imcllan mig och den mörka magt, som vill
förleda mig att icke med hela min själ, hela mitt
hjer-ta bedja om min goda, redliga Alberts lif!
öfver-tyga mig, o min Gud, att, om han doge, s& hir för
min skull och för att hafva älskat mig så
upprig-tigt, så mycket, att han vågade sitt lif för mig,
att jag då aldrig mer kunde känna en lugn, en
ljuf stund — om in — om Axel an — O, min
Gud, ryck bort den sköna, men förledande bild,
som står imejlan Albert och mig! Jag vill, jag
vill i detta ögonblick helt och odeladt egna mig
och min hog åt Albert, om han lefver, och, om
han dör — it hans minne.
Rosina steg upp, kanske något lugnad, och
ämnade gå in, för att höra resultatet af läkarena
undersökning; men hon stadnade plötsligt, ty strax
bredvid henne stod Axel, tyst och dyster, med
korslagda armar och i en ställning, som bevisa«
de, att han kanske stått så en längre stund och
således’ må hända hört Rosinas bön och löfte»
Rosina sökte itt repa mod och ämnade att tyst
och stilla gå förbi Axel; men detta ingick inga«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
