Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da tror, och bor ingen tf oss längre vandra har,
nian, ar da dermed nöjd, så resa vi genast
härifrån, och da följer mig hem till min gamla borg.
Den passar ratt bra för oss båda, helst om en tid,
då höstvindarne rasa, de gula löfvenyra, jorden år
avart, och himmelen år grå, och natten år herre
öfver dagen. Då år (Jlfsborg hårligt!
Axels tilltal hade, om icke just så beräknadt,
dock gjort en önskad verkan på Thcodor. Han
motarbetade sjelf det utbrott af raseri, som han
kände var färdigt att bryta löst. Följden af allt
detta blef: att han, kämpande med alla sina
våldsamma känslor, kastade sig på sin bädd och föll
uti häftigt, nästan barnsligt gråt, efter hvilket han
blef alldeles stilla och, som det tycktes, dödslugn.
Axel bad hans gamla betjent icke lemna honom,
utan göra skyndsamt anstalt till afresa. Denne
ville väl protestera litet och tala om ”nådig
Patron hemma etc.”; men Axel, som i dog mindre
an någonsin var fallen för onödigt prat, sade bara;
— Raisonnera inte, miu gubbe, ntan tacka (Jud,,
att din herre kommer sin väg, och d.et under mitt
beskydd! Ty jag har tagit på mig allt ansvar för
honom, och han har ställt så till för sig, att hir
vid brunnen kunde han icke vara, och hem med
dig följer han visst icke godvilligt.
Den gamle tjenaren måste medgifva detta och
ifven slutligen, att det bästa parti, aom banaher^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
