Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m «« m
b«ddi herres olycksöde, Som kiockarenlfvert va?
vaccinateor och fuskade liiei i läkarekonsten, #*
medan han praktiserat nnder Tante Lisbefhy
gjorde han ett ganska ordentligt förband om Axelé
tinning. Axel hjelpte honom hårmed vida båttre
in Theodor, som ryste och ovillkorligt skar tan*
derna, sk fort han såg blodet. Nar Axel var föra
bonden, tackade han vanligt och hjertligt
klockaren, och, för att gifva en sorts rimlighet åtlie^
ta dennk fård i hans ögon, sade han, med så myc?
ket lugn och låtsad liknöjdhet han ktitide sans-t
manleta, följande verkliga sanning:’
k — Jag ville se, huru stor ungefår den unga*
faliga Friherrinnans kista var, ty hön lårer sagt
till gamla JongfroDora, att hon icke ville slum«*
ra hår, i den kalla griften, utan nere I den v***
»a, gröna jorden, och hennes villja skall ske, ty
Bo It jag hennes enda ombud på jorden. J
:Ja, det har jag fifven hört, — sade klodka*
feif — att hon haft den Önskan, fast Majoren,
eller Kammarherren, som man nu såger, inte
tyckte om det, utan sade, att alla Löwensterna*
ikalleUgga hår. * * ‘ " *
— Sade han så? — genmålte Axel med enl rot*
alg oeh föraktlig dragning på den fina munnen —
ffan får vål se det en gång, om han orkar lefvk
efter mig, ty icke hellfcr jag vilt samlas till
mina fäder, hår i’denna trånga, kyliga boning, otaB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
