Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m b* m
ma mer Sn vål, förmodar jag, att mitt ärende
ro-rer den olyckliga Margareta * * *.
. Gudmund stadnade hastigt, steg äfven na
tillbaka,, öppnade munnen, men slöt den äter ge«
nast och säg högst upprörd ut, när Axel inföll
med en mild, nästan vänskaplig ton, fattande
Gud-munds hand:
^ — Vredgas icke, värdaste Herr * ♦ * i Här I*
ingalunda frågan om förebräelser eller
smärtfulla minnens upprifvande, eller förklaringar eller
dylikt. Mitt ärende är enkelt: Ben arma
hickan ar vansinnig, har .dpck endast en vurna:
kärlek till er» — en önskan: den att få återse er
eller åtminstone få ett ijud, ett ord, ett minne från
er. Hoti var en personifierad bön, när hon bad
mig skaffa sig denna enda fröjd i lifvet. Jag\ar
af diverse orsaker, sem icke höra hit» upprymd
oqh känslig för hennes lidande i detta ögonblick.
Jag iofvade henne således mera,, kanske än. jag
lan hålla; men ni far icke le, min Herre, om jag
anser mina löften» äfven till en vansinnig flicka»
heliga.
— Jag let — svarade Gudmund, och i hans
8-ga glänste en objuden tår; men han vände nu om
mot den mörka delen af salen och fortfor:
— Om Baron Löwenstern kanske är för myeket
trogen sina löften mot henne, den arma, så måste
jag till min eviga blygd medgifva, att jag varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
