Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 9* m
— God dag^ Margareta! Na ar jag har oeh .
jnedforer helsningar frän din Gudmund.
Hon sprang häftigt upp, kände genast igen
A-xel, sammanknäppte sina händer, och glädjen
färgade må hända för aldra sista gängen hennes
kinder, så att hon rar nästan räcker i detta
ögonblick. Hon kunde p& länge icke få fram ett ord*
men såg än på Axel, än på den ring, hon fått a£
honom, och sade slutligen:
— O, —- jag visste — jag visste vål, att dn
ieke skulle narra Margareta! Gif hit!
Axel gaf henne nu först medaillonen. Ilon
kysste den tusende gånger. Hon vände den på
alla sidor, betraktade snodden, urblekt och sliten;
men Gud, hvad detta var henne kärt! Hon
påstod sig tydligt se, att det nu var Gudmunds hår i
medaillonen, och Axel motsade henne visst icke,
e-hurn det troligen var hennes eget, ty de hade
fullkomligt samma färg på hår.
—• Det är hansy — sade hon halfhögt for sig
sjelf — och han har behållit mitt! O, min
Gudmund, hvad du är söt och änglagod mot mig!
— O, du arma, lättrogua! — tänkte Axel, men
teg.
Efter en lång stund och många tal till och om
den lilla klenoden, hon fått, såg hon frågande på
Axel, och då lemuade hau henne den outsägligen
efterlängtade bilden af hennes Gudmund*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
