Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel bara kuhde förmå sig att fatta pennan, skulle
månget vemodigt, qvalfnllt ögonblick i
verkligheten upplösa sig I Ijnfva, milda phantasistunder, då
all verklighet, all omgifning alldeles försvunne
och iemnade rum för en helt ny sjelfskapad verld.
Som nn svedan i bröstet troligen under sömnen
aggadé Axel, tyckte han sig svara Carl:
— Nej, kära Carl, dolken sitter i hjertat! Den
känns lika oblidkeligt stickande, hvad jag än
måtte företaga, och mitt phantasispel blefve troligen
lika mörkt ocli dystert som min verkliga stämning.
Omvexlande allvarliga göromål och själfulla tids*
fördrif äro det enda, som motväger det blytnnga
moln, hvilket stundom lägger sig öfver mitt sinne,
och den börda, som hvilar på mitt bröst.
I en hast tyckte sig Axel 1 drömmen komma
in i ett rikt upplyst rum bland mycket folk, alla
högtidsklädda; men, då han äfven fick se Resina,
royrtenkransad vid Alberts sida, skyndade han ut,
ilade de breda stentrapporna nedföre och ville
begifva sig på vägen till gamla Doras ensliga
boning, oaktadt det var natt, mörker och fasansfullt
väder. Här vaknade Axel, just som han tyckte
sig villja kasta sig upp på sin frostande,
stampande springare. Med förundran och sin nn mer
vanliga nattfeber såg han sig omkring, och, när
han slutligen knnde reda sina domnade tankar,
började han begripa, hvar han var, och kände igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
