Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dora sammanknäppte sina hander, och på
läpparna syntes, att hon bad.
• Axel gjorde ingendera, men bad af själ och
hjerta, nistan med barnsinnets enfald Och
innerlighet. •
— Na miste jag rida^hem, — sade Axel efter
en #kort tystnad och säg pä sin klocka — annars
liter Tante säkert fiska efter mig äfren, ty
klockan är offer ta.
Det rann Axel troligen i minnet, att Tanten
bland andra qficka och ypperliga forslag äfren
haft det, att draga not efter Ttieodors lik, ty en
begrafning med confect och Rhenskt fin läg
indi i bakgrunden af henties tankar om Theodors
död, och en sådan far omöjlig att åstadkomma,
här intet lik fanns att tillgä, ty Tanten far iikfisst
icke af en riss kyrkoherdes tanka, som tog
en-kans sista ko i Kkstol efter en drunknad torpare,
hvars lik man ännu icke återfunnit.
Dora var återstoden af dagen ovanligt nedslå*
gen och illa stämd. Hon lade den Heliga Skrift
framför sig och sökte derati sin tröst, och, 6om
man der än aldrig letade förgäfves, fann bonden
Ock; men — oupphörligt stod dock för hennes
minne denna olycksbådande blodstråle, som hon
jemnt tyckte sig se flyta nr Axels mun.
— O, fe mig arma, om jag äfren sknile
upp-lefva detta? — sade hon, qvidande mången gäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
