Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 150 m
Igr Titan, Carl for författaren och ibland på spe
författarinnan, och jag Presten eller
’TArchidia-cre”. Detta skämt blef aldrig utslitet, utan
lånade sig till tusende qvicka och roliga, pra au
stundom saltade, reflexioner. De mesta epigram merna
rigtades dock alltid mot Carl* dernäst mot mig;
meu af Axels egenheter var en, att man aldrig
kan de sig hogad att anfalla honom med satiren*
hvassa vapen eller malicens dolda uddar. j
En enda, förfärligt ruskig och regnig,
Söndagseftermiddag togo vi oss det orådet för att spela
wira; men derraed var det ock »lut,, ty vi komma
öfverens om alla tre, att vi voro fur goday icke
livar och en särskildt, men alla tre i massa, för
dea lurapna sysselsättningen. Billarden anlitades
deremat ofta nog, när vädret hindrade oss att
göra kortare eller längre utflykter till,häst eller fots
i den välbekanta mejdeii. Axel var ovanligt
skicklig billardspelare, Carl piquerade sig af att vara
detsaipma, och deraf uppstodo små strider, som för
tredje man voro högst roliga. Äfveniäl
killekpr-ten anlitades någon gång, när främlingar komma
stänkandes understundom. Men dpssa dröjde
aldrig länge. De tycktes icke trifvas med oss. De
förstodo hvarken vårt skämt eller vårt allvar, och,
så länge de af sig sjelfva stadnade qvar, var
A-xel den artigaste värd; men, sedan han ajelf var
ledsen vid dpm (och det tiin&dp spartupg ibland),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
