Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISfverdref han aldrig sin ärlighet Ined att tiedjfe
dem dr6ja en minut längre* utan lat (fem germi
laga sig till hädanfärd, nar de ville. Detta
gjorde väl, att man i orten kallade honom högdragen
och obetydligt sillskapslik, denna sista tid.
Mål-iidsatonderna hade äfven sina alldeles egna behag
pft Ulfs borg. Som fnrstar mådde man, dock Utan
att derföre frossa, hvilket dn väl vet jag aldrig
filskat, utan afskytt. Hen det finna ett lagom, det
ingenting saknas, ingenting Sr för mycket, hvara
rot heter måttlighet, och grenarne trefnad.
Bords-ditfcurserna voro alltid högst animerade, och
der*-till bidrog ofta den gamla, hederliga Dora, aoift
har det renaste begrepp och klaraste ftaturlfgå
förstånd, jag i min lefnad råkat på. Ofta, nar vl
fftrnt imellan oss discUrerat och clispoterat i ett
Smne, framlade vi det klart Och redigt oeh i
termer, som hon kunde fatta, för henne, och sällan
var det, som hon icke fann asken eg a änuu en
sida, som undgått oss, eller eto oofbkullkagtelig
sanning, som, bättre än alla v&ra argumenter,
vt-tade, hvem som hade ritt eller orätt. For att na
den gamla Fröken, som skötte Axets i O re
ekonomi, och som oss imellan gemenligen kallades
Tanten, och som af alla de fruntimmer, jag sett, var
den minst slipade och fintliga, för att nu hon icke
skulle blifva stött öfver Doras deltagande i våra
aamtal, framför henne, vände sig den spefogeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
