Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ctrl till henne med de ald ra befingdaste tal och
upptåg, hvilka ofta hotade att göra gumman^sam
hade ett klent förstånd, alldeles hufvudyr, ock
oss aadra förderfvade af skratt. I början trodde
A-xel och jag, att det rar bara lutter beskedlighet
och medömkan med gummans lilla avaghet, afund~
Sjukan, som dref Carl till detta prat; men sedan
lurade vi ut, att han studerade denna charakter ■
of alldeles ingenting (utom en "beskedlighets~
klump*\ som Carl sager), emedan dessa ofta iro
de aldra svåraste att naturligt måla eller ena att
uppfatta. Detta aednare kan endast ske utaf
va-naf menade Carl, ty en tinkande meniHtka kan o*
möjligen aåtta sig uti en fullkomligt tanklöa
tarei-■ea ställe, men vål slutligen af vana veta, Huru
dessa i hvarje lifvets oliks omväxling kunna tanka,
tala och handla. Vi brydde ofta Carl för hans o«
tacksamma studium; men han påstod en gång, att
för en tjuf och en romanförfattare ar allt nyttigt*
för den ena af materiela tiug, för den andra af
vetande och åskådande.
— Fyl — sade Axel en gång — Jag vilte icke
vara en romanförfattare för aldrig det; om icke I
för .annat, så för att slippa studera Tante
Lis-beths cbarakter, ty det förefaller mig aom att
utgrunda, hvad som kan finnas i en vattenbobUh.
— Nå ja, — svarade Carl — tror du icke, att
mången idiot, som ser de granna, blandande fir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
