Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 101 m
med mig sjelf och mina tankar! O ilu, hvarg bild
aldrig ett ögonblick lemnar mig, som följer mig
änder nattena tystnad och dageii9 brokiga tärf!
Huru ir det dig? Slumrar du lycklig vid hana
sida, — eller vakar du likasom jag — och —
drömmer dig hoa mig? Irra dina tankar någon g&ngliit,
— hit till min tomma famn, aom öppnades för
dig, men aom ett jernh&rdt öde slet för htarje
qvhmligt viaende, ty hvem skulle jag väl kunna
alska efter henne och dig! Och en maka, aom
man icke älskade af hela ain själ, med hela sitt
kjerla — det är en afgrundstanka! — — Men mitt
namn, mitt sköna, obefläckade namn, aom lotsat
aig igenom s& många sekler, utan att ännustadna
på förödelsens klippa! De at& aå hotande omkring
min bädd, de gamla grå kämparne af min stam!
De befalla; men jag lyder icke. Förr må deras
ätt slockna för evigt, än att dess telningar,
matta, försagda och phlegmatiska, skulle fostras i
den ljumma beräkningens eländigt drifvande
jordmån. O, att de döda, aom slumra den eviga
sömnen under grifterna vid St. Clara, o, att de kunde
uppstå, rentvagna från brottet, fr&n skam och
vanära, och med rena, oskuldsfulla händer taga, hvad
jag så gerna vill lemna, ty jag är lefnadsftrött!
Min bana — jag känner det — skali aldrig mer
lysas af kärlekens fackla. Ärans och bragdernas
hade må binda knnnat skingra mörkret i min själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
