Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och locko mig att biand deras faror söka odt fin*
na, htad kärleken nekade mig. Men hvar finna»
väl dessa? Döda äro deras härolder, döda de, som
kämpade derför, döda sjelfta deras beundrare. Vid
Beresina, vid Waterloo, der sjöuko de sista i
graf-ven. —• En enda — den största — han stod dock
innu qvar; — men honom kastade en af»kyvaré
politik pä en öde klippa att förgås — och aedan
■*— sedan framgår verlden lugn orh nöjd, äteroeb
dricker, somnar och vaknar, käbblar och förlikes,
räknar sitt guld eller gråter det, gör
uppfinningar och förkastar dem för bätUre, skriker -om
frihet, tömmer ämtals med blick .för saken, men le*
ke en enda droppe röd blod; hofverar med
händerna derför, men »tär med fötterna, bundna af
småsinnet och egna interesset, och belyses vid alU
detta af vetandets många tusende små konsteldar^
men icke af ärans och bragdernas sol!”
— ”Tycker du dig icke höra den siste
Ridda-ren säga sttt farväR Tycker dn dig icke se en
kämpe sedan fordna dagar, som tiden glömt, men
som sjelfmant vill vända till sitt rätta
hemland?”—-sade Carl sagta till mig, då Axel efter några ögon-1
blicks tystnad tycktes slumra lätt.
Axels ord hade gjort en besynnerlig verkan
på oss alla. Månget af dem var väl för oss
ofattligt och troligen foster af febern eller orediga
minnen; men af det hela erforo vi dock, att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
