Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian tröstande, hugnande ord. Han trycfcte
Berg-grena hand, mer aom vån än 6om husbonde. Han
frågade efter många af sina underhafvande och
tjenare; men slutligen, när han kände sig blifva
matt, reste han sig sagta och säde till den
gamla läkaren, som gick fram och åter på golfvet, små-
V
sjungande falska, dofva toner, för att dölja den
tår, som då och då föll ned på den sfiusiga
resten, till honom vände sig Axel och frågade,
sedan ingen likväl var inne i rummet mer än han,
Carl Och jag:
— Huru länge kan jag hafva igen, gamle vin?
Kom ihog, jag är en man, äfven i denna vigtiga
otnud!
Gubben låtsade först icke höra Axels fråga,
utan spelade, nu som ofta, litet döfvare, än
naturen behagat göra honom, och fortsatte sitt ”tom,
tom, tom!” tills Axel ännu en gång upprepade sin
fråga. Då vände han sig med ett: ”Hvad
behagas?” till halfs emot Axel, och, när denne innu en
gäng, fast med möda, repeterade sitt spörsmål,
avarade den gamle:
— Ligg stilla nu och var tyst! Bröstet är ju så
tungt, att han knappt kan tala.
— Nej, — sade Axel — nu eller aldrig måste
jag veta, huru lång min tid ir. Det finna ännu
oågot smått, som jag har oliquideradt med verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
