Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med allt, hvad som hetat Löwenstern, att <aldrig
mer eu sådan någonsin skulle fora helsning frin
gröna jorden till svarta, kalla griften, utan att
dess stumma, multnade invånare hädanefter icke
hade med jordens vidare att göra, bland If vilka
snart sjelfva deras minnen skulle blekna ocli
försvinna. De voro så tysta, de gamla, iskalla och
grå herrar och frnar, som hår lågo, och, när vi
stängde dörren om dem, önskade vi dem J&ng och
evig hiila, och Gud vet, lnem som härnäst
beträder detta dödtus rum, ty A?cl har gifiit
befall-ning, att grafven skali tillmuras och får för ingen
vidare begagnas.
Nyårsdagen följde «i \annen till grafven, se*
dan jordfästningen dock egt rum, enligt gammal
plägsed, i slottets nu mer nystan alldeles
förfallna capell. Folket hade dock visat sin
tiJIgif-het för sin bortgångna, älskade herre, med att på
bästa sätt pryda den lilla gammaldags kyrka» ach
medelst viiitergrön och fint granris dölja alla dess
otaliga brister. Solen blickade tyst och åitan
värma in genom de små rutorna, och de få strålar,
som kunde intränga, folie nästan alla på den
enkla kistan, prydd med en euda stjerna, med
omak rift: Lyser deruppe, och ett h v ilande lejon med
omskrift: Lejonets dygders mod och kärlek. Ailg
ortens herrskaper, alla Ulfsborgs undethafvaode
och ändå många flera, sammanträngdes på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
