Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m m m
på den gröna grafven, som äfvenväl Iion visste
Iivilken dubbel akatt den gömde.
Den gamla Doctorh reste dagen efter Axels död
och sade, när han under hvalfvet steg i vagnen:
— Se så, nn sätter jag aldrig mer min fot in*
om dessa gamla murar. Kör på!
Och ödet tycktes verkligen gynna denna hans
önskan, och ännu en annan: den att få dö, medan
han ännu lefde, dö, inan han öfverlefvat sig sjclf
och sin stora konst, samt dö, ”hastigt och lustigt,
och utan att ligga och qyida många stunder på
sjuksängen, ty dylika hade han sett nog", som
hat) sade, och slutligen att få dö, medan det än*
nu fanns någon, som saknade honom och ärade
hans minne. Han bönhördes i allt detta: Rätt-
skaffens, 6om han alltid varit, fann väl himmelen
honom mogen, i hvilken stund som helst, och strax
på det kommande nya året, med klingande
bjeil-ror och frisk trafvare, körde han, ntanatt ana det,
i den öppna vak, der dödenr med öppna armar
\
genast mottog houom; saknad och begråten mer
åa de mesta andra meaniskor, helst de, som dö vid
hans höga ålder«
Tanten slog sig nn ned i en stad,’ sedan hon
för aldra sista gängen putsat och skurat det
gamla Ulfsborg till arfvingarnes sammankomst
dersta-des. Hennes l&de och sista testamente årnudill
~ — ”en obcskriftigt beskedlig och bra piga”, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
