Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
me mor ian vidlöftig och kan dock innefattat i ett
enda, allt innebärande ord: — jag har ej litad
jag högst på jorden skattar, — jag har icke milt
frihet! — Jag kan icke gå och komma, tom det
laster mig. Jag kan icke arbeta på mina
kuu>ka-pers förkofran, när jag det vill, och när hog och
tinnen derför iro öppna, jag kan icke ströfra
omkring blaud glada och nngdomsfriska kamrater p&
Fyris-åens stränder, jag har icke mer min lilla
mörka vindskammare med dessbräckliga hnsgeråd
och dess böcker liggande i en vist chaotisk
behaglig oordning, jag har icke mer detta i tig
tjeift eländiga tillflyktsnäste, men tom no, i
minnets och det förflutnas pleorama, står ljust och
inbjudande som ett Elyseura. Och slutligen —
och ändtligen — jag har ja icke dig! —
Samma by, samma år sågo oss födas. Visst var dn
Comministers-sonen, — och jag — endast enke-mor
Märto9 son; —• men lika så litet i våra
härliga lustiga barndomsltkar kände vi denna
vid-löftiga stånds-skilnad, som sedan i mognare år.
Tvärtom — min resliga vext skänkte mig ett visst
anseende, för hvilket du gaf en smula vika. Endast
vårt A B C D flöt ur olika kälior; men annars
hafva vi ju alltid öst ur samma lärdomsbrunnar,
och, när jag, — dagen efterdess bekommande,
råkade att förstöra och bortslarfva min Sjögren^
Lat. Grammatica,— så hade vi cn lång tid blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
