Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröja innu en dag med dig på Stockfitkens rygg*)»
— ail jag ej redan dd akulte kinna detta qval, aom
beroendet alstrar. Jag kiknade val dd af skratt
It det grefliga åkdonet, aom aknlle vänta mig ett
helt dygn i Arboga; men — skulle dn tro det? —
ander hela resan följande dagen aggade mig
tanken derpå, oaktadi ett ganska trcfligt och
angenämt Teasällskap bordt kunna skingra detta lilla
moln, lika aå vål som det förmådde I någon liten
mån mildra bitterheten af att för aldra första
gången se dig stadna qvars då jag gick bort —
se dig stå hviftande med handen från stranden,
medan brådlapparne och ångkraften — pihnällt
förde mig dädan. Jag stod långe och betraktade dig och
stranden, atum, ovisa och grubblande, om det var
inbillad eller verklig sorg, aom gnagde mig. Jag
vilie så gerna förmå mig att tro det förra. Ur
denna tankdvala och hjertata strid våcktes jag af
en herre, aom drog mig i rocken och frågade mig,
om jag dricker, hade druckit eller skulle dricka
kaffe. Förundrad vånde jag mig om och frågade,
om han icke åmnade åfvenvål conjugera
Conjun-ctivua; men då vånde han sig åter om till en
annan och sade halfhögt: — ”Som jag sagt: det ir
en förlåat student från Uppsala!” En nng man i
mou-staeber och så långt pipskägg, som nöden tillit, ho*
V Ea nyligen la«t, mycket vacker och poetisk bild af
vår hufvuristad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
