Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ar en odräglig sort folk indi. De se så ledsamma,
så beiäaksarama, så lärda ut,––-och så
föraktligt nästan–––––––––––-se de ned på oss — verldsfolk.
De förefalla, mig alltid som en rose-flaska,— men
med stelnad philosophi — ! stället för extrait de
rose — — stelnad — frusen philosophi, — som aldrig
blir liquid, aldrig doftar, aldrig tjenar till
någonting, eller till någons fröjd. Ack, de äro för
tråkiga! — Ännu har Magistern ej slagit upp sin
språklåda just särdeles, mer än till cn lälförtjmt
skrapa — rätt bra styliserad — till vår goda son
— Clas Ulrik — i går vid bordet. Jag ser
tydligt på honom, att han tåi ingen utaf oss. Jag
för min del blir 6å matt och ängslig, när han
kommer in. Kan du begripa det, — 11 osa, att jag
föresätter mig hvar gång, att jag skall anse
honom som en–––-stol — ett — bord, eller dylikt?
Men det är alldeles omöjligt. När han blänger
med sina stora mörka ögon, aå förefaller det mig,
att han ogillar mig i attt—ja, — till och med att
jag lefver. Gud ske lof, han är då endast till
iinnandes vid måltrderne! Men det är min sann
nog utaf, alt icke då kunna få skämta fritt;––-
det är dock — säga hvad man vill — den bästa
kryddan på maten. Jag magrar på detta, det
känner jag tydligt. AIU äro lika besvärade af
honom, fast ingen vill medgifva det. Ludvig talar
lärdom — mera än han kan och förmår, ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
