Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång, ty — vet J, Mor! — instängd, det tal
alla inte att vara, och jag hade nog läst min
lexa ändå, — om hon bara låtit bli dörren och
bedt mig vackert*
— Ja, na ber hon dig hvarkcn vackert eller fult,
ty na vill hon ej lisa med dig längre, ochdublii*
en odoga och dessntom utskämd i hela byen.
Det skall bli lögn! — svarade gossen häftigi
oeh rusade ur stugan.
1 ett ögonblick framstod för hans lifliga phan*
tasi hela vidden af hans fel: den sorg, han gjorde
modern, den skam, som föll på honom sjelf, neli
slut ligen alt den skada och förtret, han tillfogat
den gamla, fattiga gumman, till tack för allt det
besvär, hon gjorde sig med honom.
I en blixt hade han hunnit att tanka detta,
och som en blixt stod han i Annikas lilla stuga.
Lika litet som han någonsin skulle vågat eller
ens velat apostrophera modern i en förebrående
ton, äfven otn han varit aldrig så missnöjd med
bennes åtgärder, lika litet brydde lian sig om att
undiika det till den gamla beskedliga, —men
ofta nog — något löjliga gumman.
— Fy, Annika? — började han genast. — Fy,
det var rätt styggt af er att gå till Mor och
sqvall-ra! Jo, — jo, — män kallar er inte sqvallerbytta
för intet i byen. Och, om ni dessutom hade haft
vett att inte stänga in mig och sätta hänglåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
