Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ei
kastliga, om de alltid stödde sig p& denna allt
be-herrskande rättvisan och ovälden, for hvilken
mea-liflkorna, hnru förderfvade de an må vara, dock
ännu tillbedjande nedfalla i stoftet. Man vander
icke detta tal till de fåy — ja, de högst fd% som
just denna förtjenst fört till en dylik höjd, ty da
veta sjelfva, bättre in någon annan, på hvilkaa
fast och orubblig grand de stå.
Gamla Annika tog, utan att invända eller
svars ett ord, sitt huckle och följde Herman, så fort
hennes gamla ben det tilläto. Nu skedde en
allmän försoning, löften gåfvos och mottogos fria
alia sidor, och Hermans framsteg blefvo alldeles
förvånande — — — i–––––-man skäms säga nt
det — i två till tre hela dagar! Han lärde sig
bod på bud i kafchesen och började läsa eller
rättare aagdt sjunga ganska försvarligt — inanför
i bok. Men, ack! efter dessa få dagar började å*
ter allt annat än läsningen att spöka i vår unga
hjeltes rika inbildning. Hans skatungars vårdade
uppfostran satte honom dussintals myror i
hufvu-det, midt under sjelfta den skarpaste läsningen
för den stackars Annika, som nöden och vanan
gifvlt ett tålamod af kautschuk.––-— — Såg
han en fogel flyga förbi fenstret, eller hörde han
någon af sina lekkamraters röst — eller
Sångar-Jan knäppa på sin uol — utanför stugan, aå var
aii uppmärksamhet slut, och Annika måtte göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
