Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dele8 inga ovänner. Hvad åter unga herrarne
Lu-dolf och Knut P:*köld beträffade, hade han till
dem alltid stått i ett visst spändt och fiendtligt
forhållande. Voro de någon gång nere i byen
eller på den frusna eller ftavigabla dammen, så
ville de alltid spela rollen af herrar och anförare»
alltid befalla och föra commando. Detta förtröt
alltid Herman, som var både starkare, skickligare*
mer qvick, förslagen och uppfinningsrik ån båda
två. Små strider hade håraf ofta uppstått, hvtlka
nästan alltid slutade dermed, att ung-herrarne
vande gråtande och litet söiiderrifna och mycket
nedsmutsade hem till söta Mamma och systrarna*
högt beklagande sig öfver den — ”oartiga, stygga
och nåsvisa Herman, kårringen Marthas pojke,"
––––— hvilken deremot triurapherande behöll
stridsplatsen och sjelf fattade commaiidostafven,
som ingen af hans jemnåriga, knappt nog de
äl-dre gossarne» gjorde honom stridig.
Sådant hade förhållandet hittills varit. Man
döme nu sjelf om Hermans harm, att de första
dagarna i scholan finna sig underlägsen ej allenast
"Pastorns lilla spensliga Henrik" — — passe pour
cela% — ntan åfven —-”små-herrarne på DjupedaP*.
Det grep förfärligt in i Hermans stolta sinne.
0-lyckligtvis kom Herman att få Ludolf P:sköld till sin
’ monitor, och han gaf sig nu ingen ro, förrän han
kunnat afskudda si g detta förfärliga ok och blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
