Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It
•ch lekte onder almen, der han åfven
qvarstad-eade, när Herrskapet på återresan passerade der
förbi. Högst mörk i högen stod Herman med
sitt; kägel-klot i handen och kastade må handa
•n något hotfall blick upp på Knut, som han
kin-de på sig varit orsaken till hans missode, och som
dessutom vid tillfället skrattat aldra gällast.
Men till barnasinnets beröm i allmänhet, ock
till Hermans i synnerhet, måste vi medgifva, att
inom ganska kort tid var hela denna lilla
oförrätt glömd, likasom Hermans ovillja till
Herrskapet på Djnpedal, och, hade den icke fått en ny,
ändå gilltigare och mer ingripande orsak, så
hade den må hända aldrig så häftigt uppblossat.
Hvarken läsning, lekar eller npptig —
kunde förmå Herman att glömma eller förneka sia
bästa och äldsta vän, — Sångar-Jan. Sjöng haa
eller spelade viol, — så var Herman bara öra;
Jsr-de han Herman en visa, så var gossen idel
uppmärksamhet och fäste lika fort ord som melodi i
sitt förträffliga minne; lärde han honom att pä
violen spela polskor och mellevetter (menuetter),
s& gick detta excellent, ehuru Sångar-Jan icke
hade mer än två enda konst-termer, med hvilka han
flitigt alternerade, nämligen: "Nu ska da struks!”—
eller — ”nu ska du tappla!” — — eller ock: ”Nu
ska du struka, mellan det du tapplar!” —
Sångar-Jan var alldeles förtjust åt gossens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
