Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ö
tycki«» i allminhet på ingen façon vara
constru-erad till tystnad.
Alla i byen beklagade högljudd! Jans förlust;
nen, aom Jan icke ville ut med rätta förloppet
och äfven bed i Herman förtiga det, emedan han
sade, det var skam9 — att sa blifvit öfverfallen af
en sådan pyssling, så föll ingens harm på
Majoren; livilket annars sikert blif% it hindelsen, ty
han var, som man vet, ingalunda hvarken älskad
eller aktad i byen, och ortens ungdom hade
troligen icke si snart förlåtit honom denna
vilda-gerning.
När Jan åter kom sig litet före, fördelade
han oeh utspädde sin harm med att berätta, liurn
vanmlgtiga försök Majoren gjort, för att få
honom och Herman tiil tyatnad, och hurn de —
tvärtom hela dsgett ai mycket dess mer sjungit
och tutat i lur, — "för att freda kritterua för
gr&ben".
’ Alla skrattade It Majorens påffiga bullor och
bannlysningar, och denna aflou brast det icke Jan
aftonmåltid, ty med hans goda förmåga att taga
till lift var det intet besvär för honom att
delta-•ga i fleras in ens af byfolket tarfliga qvällsvard.
Herman var ovanligt tyst, hvarken åt eller
drack eller talade; och, då Mor Märtha, orolig
deröfver, frågade honom, huru han mådde, och hvad
som gick åt honom, pekade han blott på det blå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
