Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inuti tagneu, och enda«! — ”Svante — — nej
Rosengren” — stå bakpå. —När den gamla akram«
liga Wiener-t agnen, mer lastad iu han någonsin
tålde, and t ligen hunnit till byen, kördes med flit
långsamt, för att väcka all den beundran, aom man
rätt«i«ligen kunde fordra, när litar och en var på
bä»ta aätt utstyrd, och Svante till oek med fått sin
rock vänd för tredje gången, lappad och lagad
samt livré»8iiörena svättade i tvål, i såpa, i kli, I
ullapad, i savonaria — i allt, emedan alla sorter
fruktlösa försök med dem voro företagna, för att
få dera något så när — reua, likasom med galo*
nen på hatten, för att åter förvandla detqvarsit*
taride silket till gedieget ailfver, hvarmed det ur*
sprungligen «arit öfverspunnet.
Emedan det var Söndag nch härligt
sommarväder, voro alla byens barn församlade under
stora almen, raid t för nya schoihuset, och roade sig
der med allahanda lekar och öfningar.
Herrskapets långsamma tåg genom byen gjorde en
besynnerlig verkan på Herman, som stod med hela siu
lilla halmhatt full af härligt svällande — stora —
skona, runda — kardborrar! Han hade icke sett
Majoren allt sedan kataslrophen med %iolen, och,
ju närmare vagnen skred fram, dess mer vaknade
hans slumrande harm och domnade hämdbegär;
— men, när den äiidtligen kom tågande roidt för
almen, motstod Herman ej längre sin berserksvrep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
