Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och ögonblickliga ingifvelse, ntan kastade — —
Dtm all vidare betinniog — handlöst en liten hand
foll af dessa–––-för all frisure i verlden — aå
forderftiga amå ting — — rakt in i Majorens vagn,
illa måttade åt Majorens egen tegelfirgade
mops-physionomi. Men vinden, som var Herman
behjelg-lig att föra kardborrarna in i vagnen, fatt icke e-
gentligen dit han sigtade,–––-och dessutom ska*
tansafdrift — gjorde, att — oaktadt Herman med
sitt förtröfFHga öga måttade åt Majoren, stadnade
hans cartécher — — dels i fröknarnas frisure, dela
i Hennea Nåds egna silkeslockar!!
Uppståndelsen i t agnen blef allmln! —* Till
kosken ropades ett förfärligt och åskdigert —
”Håll!”––––-En Trio af: ”Aj, mina lockar!” —
— en Duo af — ”Pappa! Det var Herman! Det var
gumman Marthas Herman!” — och en Sob af
Major»* egen discant, som af vreden förvandlades
till en skårande piccola, — låto sig nu höra.
— Din sacrameiiska »lyngel! — — det skall du
få betala, pep och röt Majoren på en gång och
gjorde sig färdig att vrika sig ur vagnen, s& fort
ske kunde.
Nu vaknade den för*ta kanilan af verkligt mod
hos Herman, ty han sprang icke undan den
hotande faran och det straff, aom han nistan sjelf
tyckte var oundv kligt, ehuru han mycket vål kunde
hunnit det, medan Majoren vred oeh vred på da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
