Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icoiffuren, Ludolfoch Knut gapskrattade alltjemnt,
—» — och nu gick tåget vidare.
Stor var Hermans harm; men nn, aom förr
en gång, hade han obetydligt aktatsjelfva slagen.
En blånad mer eller mindre för honom var en
måttlig sak, och, som Majoren var mer en dålig
karl — an en elak och hårdhjertad, hade
alagen just icke varit af grymmaste aort; men
Hermana sinne hade de omåttligt retat.
Ingen brydde aig om att beratta aaken för
Mor Martha, hvilken man vet bodde litet aflagtet
i-från den öfriga byen, och aom nu i största lugn
salt aöndagsklådd hemma i sin vfil fejade,
granri-aade och löfvade stuga, med gamla psalmboken pi
sina knän, ur hvilken hon, med sagta röst och knappt
rörande de fina, tunna lapparna, sjöng en paalm
om tålamod och uudergifvenhet för Guda behag,
»nekande imellan&t och tänkande på sin
bortgångna make — Lars Welam.
Herman var tyst och stilla det öfriga af
dagen och gick mycket tidigt till hvila,
jemförelse-tia emot andra Söndagsaftnar.
j Andra dagen var han tidigare an vanligt
np-pe, »tuderade med yttersta ifver på sin lexa,
löste ovanligt flitigt och val i scholan, fick ovanligt
mycket beröm och förklarades just i dag af schoU
mästaren såsom den snällaste af alla barnen. Han
kostade då triumpherande blickar på Ludolf och *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
