Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
los utaf Knat, och Ludolf hjelpte upp ett par
blåmärken, för att gifta saken all den styrka som
möjligt. — Hennes Nåd, som förut var vid d&ligt
huraeur efter gärdagens ficrté hos Herrar Prost«
söner, blef nu sjögrön, och Majoren kalkon-röd,
af ondska och harm, och finalen blef,— — — att
andra dagen fingo små-lierrarne icke gåischolan,
utan Majoren struttade i stället ned till byen,
tidigt om morgonen, med sin kipp i hand, och
öf-verläste under vägen de tal, han ämnade hftlla för
de äldsta i byen, till att förmå dem taga några
nödvändiga mått och steg — i anseende till,
och i afseende på — den för gods och gård% hus
och hem, folk och creatur farliga, —
fruktansvärda, vanartiga och illvilliga gossed, Herman
Wil-helmson, Enke-Mor Marthas son.
När Majoren med sina små korta ben
åndtli-gen hunnit till byen, fann han ingen
endaafgub-barne eller karlarne tillstädes, utan alla, ingen
undantagen, voro ute på fältet, ty nu p&stod
råg-af-tagningen som aldra bäst. Men Majoren
gafder-före ingalunda tappt; han sökte nog upp sitt folk,
der de funnos, och började sedan för dem, allt
under det de gingo och mejade, att vidt och bredt
utlägga sitt ärende, huru man nu mer ej kunde
resa igenom byen, utan att blifva ofredad och
öf-verfalten, huru hans söner ej mer kunde
begagna den med så stor omkostnad anskaffade scholan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
