Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kennel gubbet bortgång, det viil säga, hot den
ii illm&nt aktade och ftltkade Pattorn.
Trogen detta eitt bealnt, tade hon icke ett
ord till den gladav yra Herman» tom redan alagit
ar sinnet tint ami bekymmer» och tom nn hung*
rig och rödblommfg kom hem till den
efterllng-tide middagen. Hon såg blott litet allvarsamma*
re ut 8b vanligt, när gossen yrade oräkring henne
ned alla tina amft upptåg.
Mor Märtha hade denna inatinetltka förmå*
ga, tom år ett fromt, rent »inne ti ofta
förbe-hållen, att genast och temligen klart inse ritta
förhållandet af en tak och råtta tåttet att den
behandla. ’’Herman har gjort Illa, — tänkte hon,
— men Ungt ifrån tå mycket tom Majoren på*
•tår. Herman bftr hafva tig en allvarlig firma*
ning, men ieke af mtg, tom måtte gifra dylika
dagligen och atnndligen, om ernått och stort.” —
Och hir tackade Mor Mlrtba vid den tanken, att,
hade gubben lefvat, aå skulle Herman nog haft
den, aom hindrat honom blifva en ifveraittare,
utan att hon behöft vandra till Pastorn, hvilket
hon dock uppsköt till den kommande morgonda*
gen, ty med Mor Marthas stillsamma väsende och
lynne hade dat varit alldeles oförenligt att genast
satta ett förslag i verket.
P& eftermiddagen tittade Sven i Norgåln in
till henne, fryntligt helaande henne med ett: "Goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
