Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
sednare skulle no göra detsamma för ea informa«
tor, hette det i scholan, — ech Herman, som varit
lika suait och försigkommen som Henrik och långt
öfver de båda gossarna P:sköld, han skalle innu
rits i sand — och lisa på npphingda taflor och
tabeller!
Detta förtröt Herman otroligt, och —
besynnerligt nog — han utöste sin vrede mest på de
små flickorna, som ifvengingoi scholan, och hvilka
han förut ej brydt sig om, men som det nu föreföll
honom alldeles skamligt att lisa tillsammans med
och vara moniteur för. Hiraf kora, att han då
och då nöp dem litet smått, kittlade dem oeh
gjorde dem allahanda små puts; men, grito de
stackars barnen, så gaf han dem lakritsbitar ech bvad
annat han knnde hafva i fickorna, ty det goda
hjertat kom då i strid med det sårade högmodet
oeh den qvista egenkarleken. Till Hermans be»
kymmer kom afven, att Sångar-Jan innu icke fått
någon viol, oeh att Herman sålddes gick miste om
dessa för honom aidra som kåraste lectioner. Han
tog nu som oftast midt i förtreten tvinne kippar
eller stickor, höll den ena som viol under hskan
och förde den andra som stråke samt spelade på
✓
detta satt förfärligt, med accompagnement af
högljudd sång, men slutade oftast med att, — af
förargelse öfver det döda och ijudlösa instrumentet,
Stånds-Paralleler, /, 0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
