Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du icke pi något sitt sökt att förfördel*
Majoren eller någon af hans närmaste? —
frågade Pastorn allvarligt och litet högtidligt.
•Herman teg, slog ned ögonen, klippte litet
med de långa ögonhåren — och kyrkhatten fick
nu den aldrasista knäcken, — likasom Hermans
rosenfftrgade förhoppningar det f&tt förut.
— Jag ser af din förlägenhet och hör af din
tystnad, — fortfor Pastorn — att do icke heller
ir ntan skuld, utan att ditt samvete anklagar dig
för någon illasinnad gerning mot Majoren, fast
dina läppar tiga. Du skams att tillstå det; men
da är ännu icke förhärdad nog att villja neka
eller ljuga för din Gud, som ser dig, och för mig,
hau8 tjenare, som frågar dig.
— Söta Pappa, var intet ond pi Herman! —
kom Henrik gråtande fram från sitt bord, ömt
bedjande och klappande fadern.
—» Tyst, min son, och gå till din bok! — svara*
de Pastorn — Herman skall sjelf besvara min
fråga, och derpå beror sedan, om jag kan vara
nöjd, — eller tvingas att vara missnöjd med ho*
nom. Att vara ond, det förbjude mig den
gode Guden och mitt båttre vetande. — Herman!
jag uppmanar dig ännu en gång att svara mig:
Känner du dig icke saker till någon ond gerning
mot Majoren eller någon, som honom tillhör?
Eu inre strid föregick nu skenbarligen inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
