Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena Sondagen kom ttadsherrlkapet, och di gick
del Ull på atort och fint mane’r i prostgården;
Inen Froaten såg ibland malen ut, och Prostinnan
oprang som en het gröt omkring honom, för att
mnntra honom. Oeu andra Söndagen hade vi
bond- middag med rågade fat af kött och korf och
fläsk, och dä såg Prosten besvarad och trött ut,
fast han låtsade vara glad och vänlig, och
Prostinnan bara gäspade och bjöd äta och dricka, •‘i
dessimellan pä klockan, tog — inom sig — afsked
af sina rena, hvita golf, och, när de ändtligen vät
voro i porten, då snekade hon sagta: — ”Gad ske
lof!” — och rökte sedan med lavendel och äple*-
skal och hvad som fanns till liands. la,––––det
var ett fasligt år, endast och allenast för detta
tråkiga missförhållande; och då gjorde jag vål ett
godt löfte inom mig, att, fick jag någonsin någdt
ord i laget, då någon ämnade klifva nr sitt Stftnd,
oppför eller nedför, så skalle jag väl med båd*
händer och fötter arbeta emot.
Pastorn i Dalen var en äkta-man af aldra
bästa sort, ty han afhörde oflast sin kåra hälft
ända till sista ordet, begrundade dem ofta alla och
var nog klok och klarsynt att derati, likasom i
allt annat, rensa hvetet från agnarna, behålla dét
förra och icke disputera om de sednare. Under
Pastorskan» talande exempel eftersinnade han
verkligen alla de små olägenheter och ledsamheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
