Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De mígame hade hela atara skåp fulla roed dyra
och granna leksaker, somde ömsom trampadeooh
bultade sönder, och dä skrattade Majoren och
rd-pade: ’ Bravo! bravissimo! Gå på bättre, .så* tar
det!” Det rar just förargligt att se p<å. Ooheit
sådant slöseri i allt! Skulle inte: de ungarrie
haf-ra hvart enda akoplagg från Stockholm! Och jag
roinn’s mycket väl, när Majorskan sade, att på
hennes fot hvarken har varit, eller någonsin
kommer annan sko, an af Fru Öster- -, nej, Söder -
-ja, jag minn’s inte, hur’ hon hette. Och no!
—-tilläde Pastorskan med ett ömkande leende —« nu
tror jag de. äro rätt glada, när de haf va en ski
nula pp och en läderbit att låta.Sko-Pär iaska ihopa
åt sig.
— Ja, Gud nåvs för Pär! —svarade Mor Miriha,
med en ömkande skakning på hnfvudet. — Han
här just nu med sin pojké snttit några dagär. hem*
ma ho9 värt — och gjort skor; men han. sa’
upp-rigtigt, att han syr aldrig mer åt Djupedalame*
för han har hvarken fått betalning för
vår-arfog-tet eller ens för det han gjorde I höstas. Och
kosten «e’u! — —
— Ja —r — ja — så säger Smed-Andreas äfven
— genmälte Pastorskan. — Han var hir och skodde
häromdagen, och då frågade han min gubbe, em
inte han kunde hjelpa honom att få ut sin rätt
hos Majoren. Det var då en^ dum och fruktlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
