Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga; men i alla falt så berättade ban far mig,
att det resterar för många gånger, s& att nn bar
han svurit på att inte blåsa eld i ett eada kolfat
Majorens räkning» Inan hans fordran blir betald»
Och Smed-Andreas är ingen karl att leka med.
Han har dessutom vittne på, att Majoren erkänt
skulden, och han lägger in på honom, det är sä«
kert, hvad det dröjer.
— Ja, stackars Herrskap! —geninälte Mor Mar*
tba, medlidsamt. — Jag fruktar, det står inte
linge uppe för dem. Länsman var inne till vart
häromdagen, och han glunkade om, att det ir fle-»
tb än en, som lagt in på den stackars Majoren,
fast han krånglat sig ifrån det ännn.
Pastorskan nickade betänkligt med sin
vetande miue och sade:
— Ja, hur* kan det annat in en. vacker dag sti
pä hufvudet? Uselt skötes gården. Så fort säd*
smulan kommer in, år det att tröska och sälja,
och Gud allena vet, hvar de stackars atyfrarne
taga vägen, ty ingen hetalar Majoren, aldrig bar
han pengar, och credit taga de alla tina va^
ror, ilugtigt saltade, hos Rådman Pimpsten. Gud
bevar*s ifråu*et! Och hvad skall det blifva af
bar-nen? Högfärdiga, okunniga och fåfänga! »
— Ja; — sade Mor Märtha — men jag höf
min Stina säga, att Fröknarne gå nu mer i hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
