Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som helst, bara ingen aer det; men, kommer nå-*»
gon, så gömma de sig.
— Ja, det kunde dé visst inte behöfva, —
sade Pastorskan kärft. — Att gå i hophållet, ir
minsann ingen skam, helst når man år utfattig, och
man kan vara ganska snygg åndå, — tilläde hon,
kastande en flyktig blick på sin egen costnme, der
icke en mouche, så stor som en Srt, var att
upptäcka. — Men se, — fortfor hon — när mah i
barndomen är uppfödd sem prinsar och
princes-sor, 8å skäms man sedan att göra gagn och
för-tjena sin föda med sitt arbete. Jag råkade
häromdagen att i min enfald säga till äldsta fröken,
att, om jag vore som lion och kunde med att sy
ut så pass bra, ty hon snörpte och drog upp
trådändan som en lärkvinge på den broderade
näsduken, så skulle jag fry åt afidra, — som hafva råd
att betala och inte kunna sy, och derpå förtjen*
mig mången vacker styfver. Men tänk, hon btef
helt röd, och slängde på hufvndet, och sade, att
hon hinner minsann inte sy allt hvad hon behöfde
sjelf, och allt hvad hon var tvungen gifva bort 1
presenter, och dft började Hennes Nåd att
uppräkna, hur* många Baronessor och Grefvinnor och
Fröknar, och Gud vet ej hvad, som voro idel
tanter och cousiner och gudmödrar, och som skulle
hafva kragar, och fräsar, och rimsor, och
manchet-ter, och voyeller och annan broderad trosa. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
