Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
pastorat. Hade jag Jus Patronatij här på min
e-gendom, aå* regera mig, — skulle aldrig en
bond-son få djet, nian dermed skalle jag belöna miua
söners gourernenr pk gamla dagar,”––––––
Gymnasisten, som var informator for gossar»
ne och Capellans-son, bugade sig tafatt &t detta
såplilädder-löfte.
Rn viaa fiendtlighet hade imellertld nppatåU
mellan ungherrarne på Djupedal, Herman och
Henrik. De förra gingo väl na mer icke i
scho-lan eller sprungo så ofta ned till byen, menspat*
se rade deremot med sin så kallade informator, —•
en pojke, nästan lika kittslig och oförnuftig som
de sjelfia, — om aftnarna — förbi byen, — som
det hette, men aldrig otao att en god stund
up-pehålla sig der. Voro by-barnen, — som länga
sedan vant sig vid Hermans presterskap, — ute
och lekte under stora almen, nu som förr
anförda af honom, så låtsade de unga ädlingarne till
en början att endast passera förbi, sinsimellan
saiptalaude, då orden: ”råa, plumpa bondpojkar,
— — bondkrabbor, — — bondlymlar etc.” —
ofta hördes helt högt och tydligt. Detta
uppväckte alltid Hermans högljudda löje, och snart var
strid & baue, men nu mer inte alltid med armår
och händer, utan med ett helt nytt, helt ovanligt
vapen, — — — med Latin. Satte Herman en
fråga på ungherrarne, som de ej genast kuude bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
