Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
huset blef med hvar dag allt högljoddare och
tanklösare. Men nä talade Majorens alågting om
uppbrott, och, for att hindra detta, och emedan
man indi var kommen i ett a&dant
gåstabnda-lynne, glömdes alla sorger och bekymmer, bide
de, som varit, och de, som stodo hotande vid
dörren, och det ena glada, sorglösa, tanklösa
ordet tog det andra, och snart beramades och
beslöts — —–––––––––”ettJul-calas med thy
åtföljande bal!!!––-Och detta på Djupedal!!”
(Detta sednare utrop år icke vårt, ntan
Pastors kans, nar bjudningen kom till henne.)
Hvarje piga constituerades nu icke till en%
ntan till tvd conrierer, ty de fingo ofta uppdrag
it helt motsatta håll, för att låna ihop och
anskaffa allt som behöfdes och kunde fås för och
ntan penningar, ty åfven af dessa fanns nu
åtminstone hvad Majoren vunnit på Lurpassning.
Svante, i sitt flora-livrée, som Josephine
suckande önskade skulle hålla ihopa öfver calaset, -—
förrättade bjadare-kallet, npphyssad på en gammal,
knotig skinnlykta, som kallades ’’Majorens egen
ridhäst”. — Gårdsdrängen for till staden efter
re-quisita, men förbjöda att ena visa sig hoe Rådman
Plmpsten (den skurken!), ”som var nog
oförskämd-ett villja hafva sjuåriga räkningar betalda!!” Så
fort gårdsdrängen kom hem från staden, mäste^
han, under höga och kraftiga svordomar öfver att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
