Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordrat hvarken sans eller förnnft. De
främmande fruntimrena hattar lade hon underst,
kapporna ofvanpå, och detta reste hon upp i höjd,––
— tills alltsammans föll ned igen och höll p&
att begrafva en liten frusen, blånåsig och
rödfing-rig gosse, soro stod bredvid sin mamma, hvilken
framför en spegel ruskade upp neglige’e och
lockar, snöt sig och huttrade af köld; ty, som alla
husets hjon sprungit sig varma, hade ingen tänkt
på att elds, och dessutom stod dörren till detta
rum p& vid gafvel utåt snöiga förstugan, der
Herrar stampade v&t snö af fotterna och
trampade fram och åter i kappor, pelsar och
couleur-ta ylleskirp med långa tofsar.
— Min välsignade vän, eller jungfru, — stäng
dörren, annars blifta vi genomförkylda, så
många som vi äro! — sade Pastorskan kårft till den
”Jjush&rigs fålen*’, —— hvilken benämning vi just
hafva lånat af Pastorskan, som så titulerade första
kammarfrun på Djupedal, när hon sedan
någonsin talade om det fameusa Jul caiaset; men det
var annars ett ämne, som msn gerna undvek att
väcka med Pastorskan; ty hon biff då alltid ond,
och, ju mer man talade derom, desa ondare blef
hon. Men, låtoro oss återvända till theatern för
afpelsningen, der dörren blott fick atå igen det
ö-gonblick, som Pastorskan bad derom; ty pigan
tyckte ändå, att gillet var oppgifvet, och att man bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
