Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro naturligtvis Fröknarna P:sköld9 — ”söta du’er’\
— och for dem glömde de äfven alla vinkar och
blinkar af söla Mamma, att gå nt och te efter,
om man ej koro in snart med brännvin och
smörgåsar. De äldre herraroe stodo p& golfvet, med
hattarna i hand, och talade om väglaget, och
Länsmans fel, och Landshöfdingens fel, och förordnla»
gar, som iute funno«, och förordningar, som inta
efterlefdes« och sedan om årets skörd, och hvad
spannmålen gifver i skäppan efter trafven, när
rasa tröskar. Som året hade varit godt, så ansåg
livar och en det vara en skyldighet, att förvåna ined
en uppgift otöfver den sednast gjorda, hvaraf det
slutades ined, att Majoren, som ej varit med om
denna redogörelse i början, ntan dä krusifWerat
för fruarna i soffan och något litet äfven för de
unga damerna, — — han kom nu och förtäljde, att
han fått — — -t- — — en tunna efter trafven!
och svor på detta, «om var det aldra värsta.
Frnarne talade om det svära väglaget och
det horribla vädret, man haft under Julen, och
•edau litet om . deras bekanta, öm dem, som voro
sjuka, om dem, som voro borta öfver Jul, och om
dem, som voro ingendera. De unga Damerna myste
och förtrodde hvarandra om sina Julklappar,
gif-na och emottagna, och man admirerade redan
ri-diculer, kragar och näsdukar, ehuru en stark skym*
ning började råda. Hennes Nid svarade ja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
