Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nej — jemnt hvar annan gång och nickade far
pesten, men hörde intel och tankte anno mindre p&
det, aom talades och ordades omkring henne. Hon
kände en oro otan gräns, der hon satt. Allt
detta oaktadt, kom hvarken brännvin eller annat.
Lilla Josepha kom i det stället två — tre gånger
och hviskade vid modern, som slutligen förbjöd
henne att komma en gång till. Men, som 8nd&
något fattades, inan man knnde säga, att bordet
var serverädt, grät lilla Josepha en liten vers,
men kom sedan in, gråtögd och rädd, och hviskade
för sista gången. Då mdste Maj or ok an gå ut; men
då kom äfven genast — "kyrksupen”,— hvarefter
Majoren med ondska länge sett. — Och no
parades man nt: Majoren och Öfver6tinnan i téten, med
Majorskan och Öfversten, aom utgjorde queueny
barnen oberäknade.
Men, genast vid inträdet i matsalen, ropade
Majoren med vred stimma:
— Hvarföre, hundra tunnor tusan! — i’ inte
Ija-aen tända?
På detta var man icke beredd, ntan
betjenln-gen, som stod med matfaten i händerna, fick
sätta ned dem hvar som helst, somliga, för att
aldrig mer f& rätt på dem, och nn blef en för»
firlig lång väntans stand, nnder hvilken ett och
ett Ijos om sönder anlände och placerades alltid
•nedt och confnst. Detta var fasligt för värdin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
