Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte mera in här, utan farväl nu! Nu gir jag hem
tiii Mor,
Josepha gråt och bad honom, men allt
for-gäfves, och, d& hon fann, att han rar obeveklig,
lofvade hon att gå in efter hana mössa samt
sedan sagta såga till Henrik, att han gfttthem. De
voro underliga Hermans tankar, under Josephaa
frånvaro; men den lilla flickan kora snart åter med
mössan till hälften fylld afäplen, thébröd och
bakelse, och först vid detta barnvånskaps-prof brast
den förolämpade gossen ut i tftrar och sade,
vänligt klappande lilla Josepha:
— Farväl, kära Fröken Josepha! Hit kommer
jag väl aldrig mer; men aldrig skall jag glömma,
hur’ god och snäll Fröken varit mot mig.
Gritande togo de afsked af hvarandra;
Herman skyndade trappan nedföre, och lilla Josepha
iter in i danssalen, och,–––-besynnerligt nog:
af någon ödets skickelse, återsågo de båda
barnen hvarandra aldrig mer, förr än långt in i
framtiden, under så alldeles olika omständigheter, och
sedan deras hjertan blödt af vida bittrare sorger.
Det hela af den föregående scénen med
Majoren hade passerat så nära vid dörren, och sä
fort och så tyst, att ganska få blifvit det varse,
och dessa få voro sådana, som ej det ringaste
brydde sig om alltsammans. Men i Hermans själ var
deremot ett svidande sår öfrer denna, — i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
