Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tainen, äro, sanningen att säga, så mycket under
mig, att jag inte bryr mig om dem. Jag har ingen
hog att skrifva, knappt nog att lefva, — derföre
farväl — — tills längre fram! — Dock, — än ett
ord! Snart stundar Julen! Ack, hvad dess
annalkande påminner mig mången ren, oblandad fröjd
der nere i lugna Dalen, under min glada, lyckliga
barndom! När lilla Gabriella gläder sig åt Julen,
kommer jag så väl ihog din lilla syster Gertrud.
Barndomsgratien är dock lika i alla stånd. Det
är först sedan, som menniskorna böjas åt så olika
håll. Derom kunde sägas så mycket muntligen;
men jag är skrif-dum i dag. Jag kan blott litet
lyckas i den narrativa vägen.
Här bråkas outsägligen för denna Jul, med
något, som du och jag litet eller intet förstå oss
på, nämligen Julklappar. Låt vara denna sed för
barn; men annars ligger deruti ett småsinne,
tycker jag. Clas Ulrik kan icke tänka eller begripa,
bara för att hans hufvud är öfverfullt af dessa
Julklappar. Om han icke kunde sofva eller äta,
för tanken på dem, det skulle jag förlita honom;
men, Gudi tack! — det kan han. Med ett ord, —
små och stora äro hufvudyra af dessa
Julklappar; men jag har gjort mig ett godt löfte, att, —
som min plikt väl kan förmå mig att taga en
betingad lön af dessa högborna, men icke deras
skänker, så tager jag, under ingen förevändning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
