Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?il) på egna brister, tillslnter man ögat något for
andras. ”Kanske är det spända förhållande, som
rader mellan mig och denna grefliga familj,––
dessa menniskor på detta 6tälle, — — kanske ir
det — till någon del äfven mitt fel” — tänkte
Herman och sökte genast att öfvervinna den
mot-rillja, han inom 6ig kände att gå ett enda steg
dem till mötes. Till den ändan hade han denna
samma Söndagsförmiddag för första gången
antagit Capitain’s många gånger förnyade proposition,
att efter slätad läsning af predikan göra en
längre promenade. Samspråkande om diverse, hade
de vandrat vida omkring, och, då de återvände,
passerade de stallgården, der unga Baron Alarik
red en ostyrig häst på cordon, och en dum
stallpojke förde cordonen, emedan den råtta
stallbe-tjeningen ännu icke var återkommen från kyrkan.
Capitain’ och Herman stadnade och sågo på.
Alarik småsvor — och förtretades på den damma
pojken, bytte om, skulle låta honom rida och
förde sjelf cordonen; men nn bar pojken sig för
enfaldigt åt och gjorde i häpenheten alldeles
motsatsen af hvad Alarik commenderade. Alarik var
äfven halft uppbragt af förargelse, och äfven
Hermans obetydliga tålamod frestades hårdt af
pojkens dumhet och omöjlighet.
— Det är då fördömdt,–––-sade Alarik—-att
de, som duga något och hafva nigot vett och fÖr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
