Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ma unen g ord bör man ligga stor vigt, —
— likaledes på qvinnans tystnad. Om man blott
vísate, hvad qvinnan förtiger, aå k ån de man
henne vida bittre, 3n af aüt hvad hon på hela da«
gen såger.
Det var i skymningen af denna aamma Söndag,
som Herman, — harmsen ofver att om middagen ej
ha varit i stånd att komma nr den gamla
förtrollningen, — tog aig mod och nedgick i 8alonen. Den
var, aom man fornt sagt, — tom — och endast
opplyat af en niatan förkolnad brasa. Hvar och
en var hos sig, och Herman framgick till piano’t,
aåg på det nigot litet, betraktade några
mtisi-kalier, som der lågo, •& mycket den donkla
skymningen det tillit, slog några latta accorder
på piano’t; men, då detta, till lians stora glidje,
icke lockade in någon meaniska, preludierade han
med icke ringa färdighet och sjöng sedan med
allt fullare och säkrare röst ñera sånger, hvaraf
minnet var honom kärt sedan hans glada studeut*
lif, hvilket varat hela sju åren.
Ingen tycktes höra hans sång, ingen kom it*
minstone och störde den. Herman var förtjust.
Han hade icke på aå långe accompagnerat ain sång
med annat instrument in knippande på ain violin.
— Han lifvades allt mer och mer, och slutligen
sjöng han en gammal sång, aom han i sin
barndom iart af Sängar-Jan, när de vallade på berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
