Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman såg pi Blenda, onder allt det hon ta*
lade, såg på henne till oeh med ett ögonblick,
sedan hon slntat tala, gjorde sedan en böjning på
hnfvudet, tog Clas Ulrik vid handen och gick till
det af en ljuskrona svagt upplysta förmaket,
sågande under vggen till sin discipel:
— Detta gör jag gerna, men blott för att Clas
Ulriks Pappa och Mamma bedt mig derom; ty
annars, eller en annan gång, kunde det aldrig
binda, efter en sådan envishet af dig.
Gabriella följde Sjelfmanad med. En liten
ängslig tystnad rådde. Grefven gick upp och ned
på golfvet med allt snabbare och håftigare steg.
Slutligen sade han, vindande sig till Blenda, dock
endast balfliögt, meo fullt hörbart för alla dern,
som voro i salonen:
— Del ir verkligen bra löjligt att bedja% — och
bedja helt ödmjukt, der man blott behöfde befatia.
<— En kall ilning genomfor Blenda, som
kapade en blick af fruktan ut åt förmaket, att
Gref-vens ord kunnat höras dit. Alariks glada leende
förvandlades till en föraktlig och ogillande sväng
med hnfvudet. Capitain* häpnade, och Ulla
darrade.
Men nu fann Blenda det vara hög tid att
alldeles bortblanda Grefvens mauvais-humeur och
gifva hans tankar en annan rigtning. Hon talade
litet om väderleken; men Grefven svarade iutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
